Provning av lätta röda

För en dryg vecka sedan höll jag en provning på temat lätta röda viner. Det visade sig vara ett utmärkt tema för att genomföra en lätt och trevlig provning. Vinerna vi hade var:

• Morgon 2010
• Fetzer Merlot 2009
• Saint Clair Pinot Noir 2010
• Côtes du Jura Poulsard 2007
• Planeta Cerasuolo Di Vittoria 2009

För att få med ett lite mer udda lätt vin plockade jag med en Poulsard från vår egen vinkällare. Tyvärr visade sig just det vinet redan ha tappat lite av sin typiska kryddighet. Provgruppen fördelade annars sina favoritpoäng ganska jämnt över vinerna.

Lätta röda

Själv konstaterade jag om igen att 2010 inte var en särskilt bra årgång i Beaujolais och att man inte hittar någon bra Pinot Noir under hundralappen ens från nya världen. Det vinet som jag själv blev mest positivt överraskad av var Fetzer Merlot, vilket definitivt kändes som mycket vin för 89:-. Mest besviken var jag på Planeta, som jag upplevde som obalanserat och kort.

Men det bästa var att det blev en så bra provning där alla vinerna var tydligt skilda från varandra. Här fick vi verkligen ett brett spektra av smaker, där alla kunde hitta sin favorit. 

Chablisprovning

I veckan höll jag en Chablisprovning för ett gäng ganska erfarna vinprovare. Vi ställde en Grand cru mot en Premier cru, en Chablis och en Petit Chablis. Innan provningen trodde jag att detta skulle vara en ganska svår provning då vi hade ganska unga viner av samma druva. Vinerna vi provade var:

• Petit Chablis La Chablisienne 2010 (nr 5585)
• Chablis Le Beaunois 2010 (nr 5637)
• Chablis Premier Cru Beauroy 2010 (nr 7125)
• Chablis Grand Cru Valmur 2008 (nr 92002)

Det visade sig vara stor skillnad på vinerna och inga problem för provarna att peka ut vår Grand cru. Det var helt enkelt ett större vin än de övriga. Däremot är det väl tveksamt om det är prisvärt, den vanliga slutsatsen brukar vara att man får mest vin för pengarna om man håller sig till Premier cru. Den här övningen var nog ett nytt bevis för att det är så.

Grand Crus de Chablis

Det vin som minst tilltalade provarna var Chablis Le Beaunois, det upplevdes både som obalanserat och lite smaklöst. Förmodligen kan man hitta en bättre Chablis än den på systembolaget. Då var vår Petit Chablis ett bättre vin, men ändå inget alternativ till vår Premier cru som är väl värd de 50 kronor mer den kostar.

Champagne i Borås

I veckan hade jag förmånen att få hålla en champagneföreläsning som avslutning på en konferens. Jag tycker det är en väldigt inspirerande uppgift att få välja champagner utan att behöva snegla allt för mycket på priset.

Jag valde att lägga upp det hela som en föreläsning som fokuserade på hur man gör champagne och olikheten mellan odlare och hus. Samtidigt stegrades kvalitén på det vi hade i glasen hela tiden. Kvällens vinlista var:

• Raoul Collet Carte Noire Brut (nr 7777)
• Launois Blanc de Blancs Brut Cuvée Reservée (nr7450)
• Louis Roederer Brut Premier (nr 7602)
• Nicolas Feuillatte Brut Chardonnay Millésimé 2005 (nr 7592)
• Paul Bara Spécial Club Brut Grand Cru 2004 (nr 90463)
• Dom Pérignon 2002 (nr 7428)

Vi började med budgetchampagnen Raoul Collet som fungerade både som välkomstdrink och som första illustration till vad champagne är.

I nästa flight ställde vi odlarchampagnen Launois mot huschampagnen från Louis Roederer. Här handlade det om de lite olika sätten att göra sin cuvé om man är en odlare med ett ganska begränsat antal viner eller ett champagnehus med tillgång till massor med viner från olika delar av champagne. Exemplet var väl inte helt välvalt då det blev en Blanc de blanc mot en vanligt druvblandad champagne, men jag valde att ganska mycket bortse från druvorna i den här provningen. Här fick vi ju dessutom en liten färgskillnad som just antydde druvskillnaden mellan champagnerna.

Därefter gick vi över till två årgångschampagner. Här fick kooperativet Nicolas Feuillatte representera storskaligheten och Paul Bara odlarna. Båda var ganska omogna med lite väl livlig syra, men det var ingen tvekan bland deltagarna att Paul Bara var den bästa av de båda. 

Som avslutning öppnade vi en Dom Pérignon 2002 som var precis så bra som den ska vara. Det var mycket trevligt att se hur deltagarna blev lätt saliga i sitt förhållande till champagnen. Ljudnivån dämpades och belåtna leenden utbyttes. Det blev en perfekt avslutning på en och en halv timmes föreläsning.

Vinväg i Champagne

Nybörjarprovning

Den här veckan höll jag en nybörjarprovning där jag valde att helt fokusera på provningsteknik och inte alls på vinerna. 18 tappra provare fick först en allmän genomgång av hur man tittar, luktar och smakar på vin och fick sedan testa detta på fem röda viner. Vinerna vi provade var:

• Stellenzicht Golden Triangle Pinotage
• Baron de Ley Reserva
• Fox Creek Red Baron Shiraz
• Château Haut-Canteloup
• Brolio

Efter ett idogt tittande, luktande och smakande fick provarna se hur systembolaget påstår att dessa viner ser ut, doftar och smakar. Därefter var uppgiften att tala om vilket vin som fanns i vilket glas. Detta visade sig naturligtvis vara en ganska svår uppgift för nybörjare och ingen av provarna hade alla fem rätt. Men det var inte heller så viktigt och gruppen verkade tycka att det var en trevlig övning.

Nybörjarprovning

En lite intressant parentes är att när jag frågade provarna efter vilket vin de tyckte bäst om hamnade vinrecensent-favoriten Brolio sist. En av de mest erfarna av nybörjarna pekade till och med ut den som riktigt dålig! Detta är den stora behållningen med att prova vin med nybörjare, de möter vinerna med fördomsfria sinnen.

Fem champagner till ...

Eriksbergslådan

I förra veckan fick jag möjlighet att prova champagnerna i årets upplaga av Eriksbergs-lådan. Eriksbergs vinsällskap har som tradition att varje år innan jul ha en champagne-låda med ett litet urval champagner som passar till de kommande högtiderna.

I år var lådan lite speciell då alla champagnerna var från en enda producent, den för mig tidigare okända Coulon. Paret Coulon har sin verksamhet i premier cru-byn Villedommange i Montagne de Reims.

Det vi provade var:

• Coulon Rosé
• Coulon Tradition
• Coulon Reserve
• Coulon Millesime 2002
• Coulon Demi Sec

Av dessa var Millesime 2002 den klart lysande stjärnan och jag tror att den blir ännu bättre om jag låter den ligga något år till. Men även deras Reserve var mycket bra, men där lär det vara ganska stor flaskvariation så jag kan haft tur under provningen.

Det svagaste kortet i lådan tyckte jag deras Demi Sec var. Den var väldigt lite söt för att vara en Demi Sec, vilket jag i och för sig uppskattar, men hade inte särskilt mycket andra smaker heller. Jag sammanfattade min "taste-note" med ordet menlös, men kanske är jag för kritisk. Man blir ju lätt det i slutet av en provning.

Hur som helst så valde jag att införskaffa en låda så vi får kanske orsak att korrigera våra omdömen senare.

Fjorton Champagner

Så har jag och min medbloggare varit på vad som för oss var årets provning. Vi var en tapper skara provare som gav oss ikast med den imponerande listan.

Vi började med en enkel odlarchampage, Daniel Dumont Brut, vilket var en standardchampagne som jag tyckte mycket om. Lite lagom brödig med en behaglig syra.

Fjorton Champagner

Den fick snart sällskap av Quenardel Faucomprez Grand Cru, vilket genast var en lite mer komplex champagne. Här fick vi tydligare äppeltoner men också nästan lite sötma.

Efter dessa följde två roséer av samma tillverkare. Här var Daniel Dumont Rosé både rödare och mer jordgubbig i smaken än Quenardel Rosé. Ingen av dem imponerade riktigt, även om jag föredrog Quenardel.

Därefter var det dags för tre Special Club-champagner från 1999, Margaine Special Club 1999, Grongnet Special Club 1999 och Nominé-Renard Special Club 1999. Nu steg kvalitén ordentligt. Här var det tre fantastiska Champagner som var för sig varit strålande. Men när de står bredvid varandra blir man ju så väldigt kritisk. Min favorit blev Nominé-Renard vars lång-långa smak och tydliga kaffeton i eftersmaken verkligen imponerade.

Så var uppvärmningen avklarad och stämningen ledigt otvungen bland provarna, då var det dags att skruva upp kvaliteten ytterligare. Nu fick vi Sugot-Feneuil Special Club 1988, Sugot-Feneuil Special Club 1985 och en Veuve Clicquot rare 1988 i glasen. Här ökade verkligen komplexiteten, då detta var champagner med stora sammansatta smakspektrum. Här mötte ju också en odlarchampagne en huschampagne. I just den här omgången tyckte jag att det slutade till fördel för odlaren. Tyvärr har Sugot-Feneuil slutat göra sin egen champagne och odlar idag bara druvor till försäljning. Synd, jag hade annars gärna lagt deras champagne i källaren.

Så var det dags för grand finale. Då ställdes Krug Grande Cuvée, Krug 1990, Jacques Selosse 1990 och Jacques Selosse Substance mot varandra. Nu blev stämningen nästan andäktig i provlokalen. Champagner i den här klassen blir bara bättre efter en tid i glasen och med stigande temperatur. Här hade vi fyra superchampagner som hade det gemensamt att de alla under någon tid lagrats på fat. Men de hade också ganska stora skillnader. Mest stack Jacques Selosse Substance ut, vilken hade rent blommiga toner av t.ex tulpan. Min favorit blev ändå Krug 1990 vars nästan oändliga rika frukttoner jag kommer att minnas länge.

Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att det var en fantastisk provning. Möjligen kunde man hoppat över de två roséerna, det blev ju ändå en hel del smaker att brottas med.

Amarone och Valpolicella

Kvällens provning hölls av Vinupplevelser i regi av Munskänkarnas Linköpingssektion Bacchus . Två producenter från Verona visade sex viner från regionen, varav tre olika Amarone. Tyvärr fanns ingen Recioto med, ett vin som jag tycker är mycket underskattat.

Producenterna var Latium Morini och Antolini. Respektive producent höll ett kort föredrag om sina  vingårdar före den egentliga provningen.

Men vinerna hur smakade dom?

De tre Amarone var mycket kraftfulla och alkoholstinna. Det var ungefär samma druvblandningar ca 70% Corvina och Corvinone i alla Amaronevinerna. IGT Rosso Veronese var speciell eftersom den innehöll 50% Cabernet Sauvignon.

Moròpio och Cà Coato är viner med helt olika terroir, lera respektive kalksten och det känns i smaken. Cà Coato visar upp en rökighet och rostkaraktär säkert smaker både från kalkstenen och ekfatslagringen.

Moròpio har istället en mycket fruktig karaktär. I alla vinerna känner man en tung körsbärstyngd och även en hel del choklad så det är nog ingen slump att ett av vinerna heter Theo Broma.

Valpolicella och Amarone

Men som alltid med dessa Amaroneviner, det krävs en hel del av maten för att matcha. Jag hade svårt att hitta en favorit eftersom provningen var mycket jämn och även de "enklare" vinerna var mycket goda.

Kvällens viner:

* Valpolicella Superiore "Campo Prognai", 2008

* Amarone "Campo Leon", 2007

* Ripasso "Campo dei ciliegi", 2008

* Amarone "Moròpio", 2008

* Amarone "Cà Coato", 2008

* IGT Rosso Veronese, 2008

 

Provning av franska vindistrikt

Den här provningen ska ge goda exempel från tre magnifika franska distrikt.

Två viner från Bordeaux, en från västra (Pesac-Leognan) respektive östra (Pomerol) delen av stranden.

Cabernet Franc från Loirdalen ställs mot en Pinot Noir från Vosne-Romanée. Båda härliga viner från Bourgogne.

Rhonedalen representerades av Châteauneuf-du-Pape (Grenache) och en Côte-Rôtie (Cabernet Sauvignon).

Côte Rôtie Les IV Saisons

Favoriterna i provningen var förstås de viner som var mest tillgängliga. Många av dessa viner är lagringsbara under lång tid och borde fått stå till sig ett tag eller luftas under lång tid.

Mina favoriter var Côte Rôtie Les IV Saisons och en fullvuxen Pinot-Noir från Vosne Romanée (slutsåld på Systembolaget). Rhonevinet hade en fantastisk doft.

På tredje plats kom Clos de l'Echo som trots sin slutenhet och strävhet visade en lovande framtid. Lärdomen är att det är svårt att hitta rätt trots att teorin försöker att göra det enkelt.

Bordeaux

• Château de Fieuzal 2007 (nr 96755)
• Château la Croix de Gay 2008 (nr 95512)

Bourgogne

• Clos de l'Echo 2006 (nr 92137)
• Vosne Romanée, Domaine Guyon 2007 (nr 95393)

Rhonedalen

• Côte Rôtie Les IV Saisons 2006 (nr 75118)
• Château Mont-Redon 2007 (nr 2811)

Slutsatser efter en Alsace-provning

Så har jag då hållit min provning av 6 olika druvor från Alsace. Alla vinerna kom från beställningssortimentets Alsaceprovarlåda (nr 72876).

Först är det bara att konstatera att detta är en mycket nyttig övning för lite mindre erfarna vinprovare. Alla vinerna är druvrena och inga är lagrade på fat. Här känner man verkligen skillnaden på olika druvor.

Det lite mer negativa med den här provningen var att kvalitén på vinerna i Alsaceprovarlådan var ganska ojämn. Lådans Gewurztraminer var den klart lysande stjärnan, medan den Riesling som var med var riktigt tråkig. Synd på ett så bra koncept.

Vinprovargruppen klarade denna halvblinda provning med glans, något som alltid är trevligt. Låt oss hoppas att vinernas skiftande kvalité inte avskräcker dem från vidare försök med Alsace-viner.

Alsaceprovning

Nästa provning jag ska hålla är på temat olika druvor från Alsace. Här använde jag en genväg när jag planerade provningen, nämligen Alsaceprovarlådan (nr 72876) från systembolagets beställningssortiment. Den består av sex olika viner från producenten Domaine Saint-Rémy.

Alsaceprovarlåda

Vinbönderna bakom Domaine Saint-Rémy, Francois & Philippe Erhart, håller på att ställa om sin odling till att bli ekologisk. Detta är en ganska lång och omfattande procedur i Frankrike eftersom Ecocert France inte bara kontrollerar att man inte använder gifter utan också analyserar giftmängden i marken.

Detta betyder att det tar ett bra tag efter man slutat använda gifter innan vinet får säljas som ekologiskt. På Domaine Saint-Rémys odlingar slutade man använda gifter 1998 och borde nu snart nå den efterlängtade ekovinstämpeln. Men än så länge får de nöja sig med att ha Ecocerts intyg att de är på väg mot en miljövänlig vinproduktion.

Förutom vinerna får man också med ett faktablad om varje vin samt en broschyr om Alsace. Jättebra, eftersom systembolaget inte tillhandahåller någon information om beställningssortimentsviner. Jag misstänker att det är importören Scandinavian Wine & Food KB man ska tacka för det.

Jag återkommer med omdömen om vinerna efter provningen.

Djupdykning i Bourgogne

I går var det åter dags för Franska Bolaget att besöka vinkällaren. Den här gången med kampanjen "Djupdykning i Bourgogne". Men innan vi tog tag i bourgognerna fick vi möta två champagner av Paul Déthune, en standard och en prestige. Det är alltid lika trevligt att få två champagner av samma tillverkare bredvid varandra, man har då chansen att förstå vad vinmakaren försöker få fram. I det här fallet var det mest mognad som skilde prestige-varianten från den andra. Trevliga och prisvärda var de båda två.

Efter den inledningen var det så dags för 3 vita viner:

2010 Chablis 1er Cru "Cote de Léchet"

2009 Meursault "Les Chevalières"

2009 Puligny Montrachet "La Truffière"

Jag brukar tycka om chablier och den här var inget undantag, ett fantastiskt vin till räkorna. Mersault var ett helt annat vin som med kraft och intensiv lång smak gjorde ett mycket gott intryck. Fast sen kom Puligny Montracheten och då var det nästan som man glömde de föregående.

Fantastiskt stor och kraftig och förvånansvärt tillgänglig redan nu. Det var så man satt och tyckte att den nog var värd sina 610:- flaskan!

Med lite perspektiv tycker jag att hela denna vita "flighten" var av mycket hög kvalitet, bara att rekommendera.

Sen fick vi prova hela sex röda viner. Här var kvalitén lite mer varierad, de viner som jag tyckte bäst om var 2008 Corton Grand Cru "Les Renardes" (429:-) och 2008 Vosne Romanée Grand Cru "Echezeaux" (554:-). Två fantastiska Pinot Noir-viner med ganska höga priser. Kanske var de rent av värda pengarna!

Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att vi var mycket nöjda när vi gick hem från provningen. En topp-provning av Franska Bolaget med bra viner och en tydlig pedagogisk idé! Den här gången var vi först ut i Göteborg så om ni är i Stockholmstrakten har ni chansen att få uppleva den här provningen. Jag kan bara rekommendera er att göra det!

Bourgogne vs Bourgogne

I dagens provning ställdes en Chablis mot en Chardonnay från Chassagne-Montrachey (Côte de Beaune).

Två ytterst balanserade ytterligheter där jodrmånen från Kimmeridgeleran i Chablis framträdde klart i vinets doft. Där fanns rökigheten och den mineraliteten som jag så ofta förväxlar med fat men också en fin ton av mogna äpplen.

När jag sedan tittade på producentens hemsida ser jag att 80% av vinet jäses i ståltank och resterande i nya ekfat, så kanske är det därför man kan hitta en viss smörighet i även detta vin.

Vilket nu inte gör det lätt för oss som försöker att lära oss hur stiltypiska viner smakar och doftar. Producenten är Domaine Billaud-Simon och vinet passar utmärkt med sin höga syra både till skaldjur och fisk.

Chassagne-Montrachet hade å andra siden en tydlig ton av vanilj, fat, citrus och gula äpplen. Syran var hög men frisk. Smörigheten var inte påträngande utan balanserades fint med en god nötighet. Vinet lagras i 18 månader men ca 40 % lagras på äldre ekfat. Producenten är Maison Louis Jadot och vinet skulle passa fint till en grillad vätternröding.

Slutsummeringen av denna provning är att Chassagne-Montrachet vinner på sin eleganta balansering av ekkaraktär och smörkola. I detta fall känns Chablin lite fadd i smaken även om den har en fin syra.

2008 Chablis Tête d'Or (nr 71668)
2007 Chassagne-Montrachet (nr 5648)

Resultat av provningen av kraftiga röda

Sällan har det varit så svårt att sammanfatta resultatet av en provning som av denna. Här hade vi fyra kraftiga viner som alla hade behövt mycket mer luft innan provningen. Alla vinerna hade varit fantastiska tillsammans med en köttbit och inget av dem var särskilt lämpligt som pub-vin.

I början var det nog den Sydafrikanska Rust en Vrede Cabernet Sauvignon 2007 som var mest lättillgänglig. Men efter en stund öppnade sig vår priorat Finca el Puig 2004 och var kanske bästa köpet.

Vår portugis Rio Bom Reserva 2002 stack ut med sin portvinskraftiga ofiltrerade styrka. De flesta i provgruppen hade lite svårt för den utan tilltugg. När väl ostbrickan kom fram ändrades detta.

Den märkligaste resan under provningen gjorde den amerikanska Annie Camarda Syrah 2007. Från början upplevdes den som en ganska stram Syrah i klassisk stil. Men den blommade ut allt eftersom den fick luft. I slutet var den nästan lik Rio Bom! Jag har sällan mött ett vin som ändrats så mycket under tiden jag druckit det, men samtidigt var det hela tiden ett mycket bra vin.

Avslutningsvis kan jag bara konstatera att det här var en ganska krävande provning. Skulle jag göra om den skulle jag se till att ha dekanterat vinerna minst 3 timmar innan provningen.

En provning av kraftiga röda viner

Min mest erfarna provningsgrupp sparkar igång höstterminen med en provning av verkliga muskelvin. Man skulle kunna se det som ett möte mellan gamla och nya vinvärlden, men samtidigt har jag inte valt traditionalister utan mer förnyare från Europa.

Provningens billigaste vin är Prioraten Finca el Puig 2004 (nr 2737) som lär bjuda på både rejält med smak och tanniner.

Som nästa vin från gamla världen har jag valt en portugis, nämligen Rio Bom Reserva 2002 (nr 75153). Här pratar vi om modernt vinmakeri i toppklass. Vi hade ju besök av Mario Braga i källaren i våras, vilket jag bloggade om då. Det ska bli spännande att se hur detta vin hävdar sig i den här konkurrensen.

Nästa vin är en typisk sydafrikan, Rust en Vrede Cabernet Sauvignon (nr 92179). Här finns allt man väntar sig inklusive den typiska rökigheten. Den borde vara lätt att hitta för provarna.

Som sista vin kommer en ganska udda amerikan, Annie Camarda Syrah 07 (nr 90099). Här har vi ett kraftigt vin från Washington state, alltså odlat lång norr om de vanliga kaliforniska vinodlingarna. Detta resulterar i ett vin som med sin lite högre syra mer liknar ett europeiskt vin. Och man kallar ju faktiskt druvan Syrah och inte Shiraz! Här har provarna alla chanser att hamna fel, det ska bli spännande att se hur de löser uppgiften.

Jag återkommer med tycken och eventuella favoriter efter provningen.

Provning hos Weingut Weber

Efter att ha bloggat om besöket hos Udo och Sabine Weber är det väl också dags att skriva lite om provningen där.

Udo valde att ge oss en ordentlig genomgång av deras viner. Vi började med de lättare vita vinerna. Här fick vi smaka 3 varianter av torr Weissburgunder, den druvan som i Frankrike kallas Pinot Blanc. Här fick vi möta den normalskördad, senskördad och i en fatlagrad version. Alla korrekta men lite karraktärslösa, precis som Pinot Blanc brukar vara. Här var det den fatlagrade vi tycke mest om.

Provningen fortsatte med två Grauburgunder vilka inte gjorde något större intryck. Men det kan ju bero på att vi inte är särskilt "indruckna" på Pinot Gris. Som avslutning på provningens första del fick vi smaka en Spätburgunder Blanc de Noir trocken, vilket var en väldigt vit rosé. Här åkte mungiporna upp då det var ett utmärkt balkongvin!

Sen tyckte Udo att det var dags för en paus för våra smaklökar. Tid för samtal och mineralvatten. Vad vi pratade om har jag ju redan bloggat om så vi kastar oss över provningens andra del.

Nu var det dags för riesling. Vi hoppade över de enklare varianterna och började med deras spätlese. Här ställde vi 2009:an mot 2010:an, en intressant provning man nog borde göra mer ofta. Båda var väldigt bra men samtidigt ganska olika, det slutade med att vi köpte några flaskor av varje.

Nästa steg var två Riesling S, vilket var två lite mer komplexa viner. S står för "Selektiv ausgesuchte Trauben", dvs utvalda druvor. Båda var spännande nu och förhoppningsvis ännu bättre om några år. Rieslingprovningen avslutades med en halvtorr Spätlese och en söt Auslese, båda mycket trevliga.

Sen blev det åter en paus med mineralvatten. Här behövdes det verkligen, vi hade ju ändå provat 12 viner med ganska hög syra. Efter en stund ansåg Udo att vi var mogna för deras röda viner.

Här började vi med en Dornfelder som inte gjorde något större intryck på oss. Lika illa gick det för det följande ekfatslagrade Spätburgundervinet, här fanns en karamell-ton som jag inte gillade. Nästa vin däremot, en Frühburgunder S 2009, var klart mer intressant. Här fanns det lite mer kraft, vilket vi ju letar efter i ett rött vin. Som avslutning provade vi Cuvée W 2006, en blandning av Regent och Spätburgunder. Här blev tyvärr fat-tonerna allt för dominerande.

Sen var det bara att sätta sig med beställningslistan och välja vad vi ville ha med oss hem. Trots att vi gjort detta ganska många gånger förut är det svårt att sortera intrycken efter att ha provat så här många viner. Vi hittade en hel del att ta med hem och kan bara rekommendera ett besök hos Weingut Weber om ni har vägarna förbi Monzingen.

Information om hur man hittar dit och när de är öppna finns på deras hemsida.

Riesling från olika lägen

Provning med franska bolaget

I går hade vi besök av Franska bolaget i vinkällaren, något som alltid brukar betyda trevliga viner. Den här gången var det vinerna i deras kampanj "Ömsom vin, inte vatten!" som skulle provas.

Franskabolaget

Provningen började med två champagner, där NV Grand Cellier Brut 1er Cru Champagne Vilmart blev favoriten. En mycket trevlig champagne som vi tror kommer att bli ännu bättre efter några år i källaren.

Därefter provade vi tre vita viner som var väldigt olika. Av dessa tyckte jag att den väldigt omogna Sancerre Daniel Crochet 2010 var bäst.

Sen gav vi oss i kast med 6 röda viner, temat här blev Tanniner med stort T. Vår favorit blev en Chianti Classico nämligen Il Palagio 2008.

Som vanligt kom Franska bolaget med en rad mycket bra och prisvärda viner. Däremot saknade vi lite det genomgående temat som deras tidigare provningar haft. Men helhetsintrycket är ändå att vi självklart kommer att gå på nästa "kampanjprovning" också.

Carl-Henrik kvällens provningsledare

Billig mousserande rosé

Höstens provningar startar med en titt på de absolut billigaste mousserande rosé-vinerna på systemet. Vi gjorde en liknande med vita mousserande tidigt i våras och upprepar nu övningen med roséer. Det är en nyttig övning att ibland smaka på lite sämre viner. Dessutom är det ganska roligt att få klaga och hälla ut det man inte gillar. Sen kan man ju alltid hoppas att det gömmer sig något fynd bland flaskorna!

De viner som ska provas är:

1. Mousserande Jordgubbsvin (nr 12950)
2. Wild Strawberry sparkling (nr 12085)
3. Elysée Rosé (nr 90406)
4. Törley Charmant Rosé (nr 7713)
5. Bervini Rosé Extra Dry (nr 92258)
6. De Vergy Prestige Rosé (nr 5557)
7. Viña Maipo Brut Rosé (nr 7766)
8. Segura Viudas Brut Rosé (nr 7779)
9. Jaume Serra Brut Rosado (nr 7876)
10. Chapel Hill Pinot Noir Rosé Sparkling (nr 7705)

Jag ser fram mot detta med skräckblandad förtjusning!



A chock in Pink



Resultatet av gårdagens champagneprovning

Provningen

Igår var det så dags för min mest erfarna grupp att genomföra sommarens champagneprovning.

Mitt lilla bus med ett glas Freixenet bland champagnerna avslöjades lätt av provarna.

Däremot uppfattades den här provningen som svår, vilket ju nästan alltid halvblind champagneprovning är.

Som avslutning, innan provarna fick veta vilken champagne som gömde sig i vilket glas, bad jag alla välja ut den bästa.

Här blev det lite överraskande en stor majoritet som föredrog Taittinger Brut Réserve. Själv hade jag trott på större spridning bland favoriterna.

Ett litet bus med champagneprovarna

Idag ska jag hålla champagneprovning med min äldsta provgrupp, som jag bloggade om i fredags. Jag tänkte muntra upp provningen med ett femte glas innehållande Freixenet Cordon Negro Brut, cavan i den svarta flaskan.

Det glaset borde alla hitta utan problem. Richard Juhlin anser att den läckra svarta flaskans innehåll inte är särskilt bra. I sin bok 3000 champagner skriver han: "Faktum är att det sliskiga vinet luktar giftigt med starka toner av permanentvätska och bränd plast".

Efter den recensionen ser jag fram mot provarnas reaktion!

Billiga champagner provade

Så har vi genomfört provningen av de billiga champagner som jag bloggade om tidigare. Ett första intryck var att de faktiskt var ganska bra och att det nog ändå är värt att välja champagne om det är den sortens upplevelse man vill bjuda på. De billigare kopiorna känns just lite billigare.


Champagneprovning

Jag bad provarna välja en favorit, vilket visade sig vara ganska svårt. Men man kan nog sammanfatta det som att Jeanmaire Brut och Massé Brut tävlade om att vara populärast. Men ingen av champagnerna föll ur ramen, utan alla var ganska bra.

Sen kan jag bara konstatera att provning av mousserat är svårt, oavsett hur mycket vin man provat innan. Det blir ofta en övning där man ska skilja gult äpple från äpple, så all heder åt provgruppen som gav sig på uppgiften med glatt humör och öppet sinne!