Inlägg
Udo valde att ge oss en ordentlig genomgång av deras viner. Vi började med de lättare vita vinerna. Här fick vi smaka 3 varianter av torr Weissburgunder, den druvan som i Frankrike kallas Pinot Blanc. Här fick vi möta den normalskördad, senskördad och i en fatlagrad version. Alla korrekta men lite karraktärslösa, precis som Pinot Blanc brukar vara. Här var det den fatlagrade vi tycke mest om.
Provningen fortsatte med två Grauburgunder vilka inte gjorde något större intryck. Men det kan ju bero på att vi inte är särskilt "indruckna" på Pinot Gris. Som avslutning på provningens första del fick vi smaka en Spätburgunder Blanc de Noir trocken, vilket var en väldigt vit rosé. Här åkte mungiporna upp då det var ett utmärkt balkongvin!
Sen tyckte Udo att det var dags för en paus för våra smaklökar. Tid för samtal och mineralvatten. Vad vi pratade om har jag ju redan bloggat om så vi kastar oss över provningens andra del. Nu var det dags för riesling. Vi hoppade över de enklare varianterna och började med deras spätlese. Här ställde vi 2009:an mot 2010:an, en intressant provning man nog borde göra mer ofta. Båda var väldigt bra men samtidigt ganska olika, det slutade med att vi köpte några flaskor av varje.
Nästa steg var två Riesling S, vilket var två lite mer komplexa viner. S står för "Selektiv ausgesuchte Trauben", dvs utvalda druvor. Båda var spännande nu och förhoppningsvis ännu bättre om några år. Rieslingprovningen avslutades med en halvtorr Spätlese och en söt Auslese, båda mycket trevliga.
Sen blev det åter en paus med mineralvatten. Här behövdes det verkligen, vi hade ju ändå provat 12 viner med ganska hög syra. Efter en stund ansåg Udo att vi var mogna för deras röda viner.
Här började vi med en Dornfelder som inte gjorde något större intryck på oss. Lika illa gick det för det följande ekfatslagrade Spätburgundervinet, här fanns en karamell-ton som jag inte gillade. Nästa vin däremot, en Frühburgunder S 2009, var klart mer intressant. Här fanns det lite mer kraft, vilket vi ju letar efter i ett rött vin. Som avslutning provade vi Cuvée W 2006, en blandning av Regent och Spätburgunder. Här blev tyvärr fat-tonerna allt för dominerande.
Sen var det bara att sätta sig med beställningslistan och välja vad vi ville ha med oss hem. Trots att vi gjort detta ganska många gånger förut är det svårt att sortera intrycken efter att ha provat så här många viner. Vi hittade en hel del att ta med hem och kan bara rekommendera ett besök hos Weingut Weber om ni har vägarna förbi Monzingen.
Information om hur man hittar dit och när de är öppna finns på deras hemsida.
 |
| Riesling från olika lägen |
