Amarone och Valpolicella

Kvällens provning hölls av Vinupplevelser i regi av Munskänkarnas Linköpingssektion Bacchus . Två producenter från Verona visade sex viner från regionen, varav tre olika Amarone. Tyvärr fanns ingen Recioto med, ett vin som jag tycker är mycket underskattat.

Producenterna var Latium Morini och Antolini. Respektive producent höll ett kort föredrag om sina  vingårdar före den egentliga provningen.

Men vinerna hur smakade dom?

De tre Amarone var mycket kraftfulla och alkoholstinna. Det var ungefär samma druvblandningar ca 70% Corvina och Corvinone i alla Amaronevinerna. IGT Rosso Veronese var speciell eftersom den innehöll 50% Cabernet Sauvignon.

Moròpio och Cà Coato är viner med helt olika terroir, lera respektive kalksten och det känns i smaken. Cà Coato visar upp en rökighet och rostkaraktär säkert smaker både från kalkstenen och ekfatslagringen.

Moròpio har istället en mycket fruktig karaktär. I alla vinerna känner man en tung körsbärstyngd och även en hel del choklad så det är nog ingen slump att ett av vinerna heter Theo Broma.

Valpolicella och Amarone

Men som alltid med dessa Amaroneviner, det krävs en hel del av maten för att matcha. Jag hade svårt att hitta en favorit eftersom provningen var mycket jämn och även de "enklare" vinerna var mycket goda.

Kvällens viner:

* Valpolicella Superiore "Campo Prognai", 2008

* Amarone "Campo Leon", 2007

* Ripasso "Campo dei ciliegi", 2008

* Amarone "Moròpio", 2008

* Amarone "Cà Coato", 2008

* IGT Rosso Veronese, 2008

 

En mogen Amarone

Vi hade länge funderat på när vi skulle öppna en flaska Tommasi amarone della valpolicella classico 2000 som låg i källaren. På systembolaget hittar man årgång 2008 och den påstås bland annat passa till lamm, så vi gjorde ett försök.



Tommasi amarone della valpolicella classico 2000

Som väntat var vinet stort och kraftigt med mycket doft och smak. Läder och körsbär med en rejäl släng choklad mötte näsan. Väl i munnen möttes vi av väl avrundade tanniner med lite typiska russin-toner förutom körsbär, läder och choklad. Ett välballanserat moget vin med stor och lång smak.

Problemet med ett vin som det här är att det blir lite som att dricka portvin till maten. Den höga alkoholhalten ger en sötma som tillsammans med russintonerna är svåra att få att stämma med maten. Jag tyckte att det var hyfsat till en finare bit lamm men hade lätt hittat ett bättre matvin än det här.

Efter lammet försökte vi istället med en bit gorgonzola till vinet. Det däremot var ett mycket bra val där vinets kraft och lite sötaktiga toner samspelade perfekt med ostens sälta.

Så vår lärdom av det här är att spara nästa Amarone till ostbrickan och välja andra viner till köttbiten.

Vendemmie Vintages - årgångsvin från Italien

Masi Campofiorin

Årgångsviner betecknas olika beroende på i vilket land vinet producerats. I Italien skrivet man Vendemmie för årgångsvin och regeln är att 85% av vinet ska komma från årgången.

Masi Campofiorin (nr 5123) är ett trevligt årgångsvin som dessutom fick fem stjärnor av Masis egna bedömare vilket innebär att 2007:orna ska kunna lagras i 10-15 år.

Det som utmärker just det här vinet från Veneto är att det jäser två gånger.

Först sker det en "vanlig" jäsning med Valpolicella och sedan tillsätter man torkade druvor som annars skulle lett fram till Amarone för den andra jäsningen. Vinet lagras på tunnor i 18 månader och efter 2 och ett halvt år kommer vinet ut till konsumenten.

Vinet presenterades första gången 1964 och namnet Campofiorin betyder blomsteräng.

Vinet är trevligt. Det har mjuka tanniner, doftar fat och har en god körsbärston med en nyans av tobak och choklad. Vinet tycker jag är prisvärt och finns även på halvflaska och även till ett överkomligt pris för en magnum.

Franska bolagets italienprovning

Så har Franska Bolaget hållit sin Italien-provning nere i vinsällskapets lokal. Som alltid när det gäller Franska Bolaget var det en genomtänkt och trevlig provning.

Först ut var två mousserande en Prosecco och en Champagne. Jag har tidigare bloggat om hur lite jag brukar uppskatta italienska mousserande viner och tyvärr bekräftades mina fördomar än en gång. Det var nästan elakt att ställa den vid en brödig och bra årgångschampagne som 2004 Champagne Marguet. Champagnen var en av kvällens stora behållningar.



Alla viner på rad

Sen fortsatte vi med de röda, temat här var två viner var från tre tämligen nya vinmakare. Först tre andra-viner och sedan vinmakarnas första-viner. Eftersom detta är kraftiga och tanninrika viner hade provningsledaren hällt upp vinerna en timme före provningen i hopp att de skulle öppna sig lite. Trots det var det mycket tanniner att ta sig igenom.

Bland de tre andra-vinerna imponerade Tenuta Poggio Verrano´s 2007 Poggio 3 med treviga körsbärs och jordgubbstoner ballanserade av hyfsat rundade tanniner. Gott och lättanvänt för 135:- flaskan. Bland första vinerna blev producenten Fattoria Casa di Terra´s 2008 Poggio Querciolo min favorit. Här behövs ytterligare lagring så att de mörka bären och kaffetonerna kommer fram, men vinet hade definitivt potential att bli ett fynd för 179:-

Sist ut av vinerna var 2004 La Pala Amarone som blev provningens stora besvikelse. I en blind provning hade jag aldrig gissat att detta var en Amarone.

Men trots den lite misslyckade avslutningen var detta en jättefin provning. Jag kan bara rekommendera Franska Bolagets provningar, passa på att besöka om de håller en på er hemort!

Med doft av tulpan - Recioto della Valpolicella

Recioto della Valpolicella

Druvorna som plockas till detta vin kommer från öronen på vinklasen. Det är de druvor som växer ytterst och som får allra mest av solens strålar.

Efter skörden torkas druvorna på mattor innan de jäses. 

Oftast stannar jäsningen av naturligt på grund av att jästen dör av den höga alkoholhalten. 

Vi får ett sött delikat dessertvin som doftar tulpan och smakar viol och  blåbär. 

För att göra detta vin behövs druvorna  Corvina och Rondinella och de växer i der italienska distriktet Valpolicella. Vinet ska inte serveras kylt utan vid samma temperatur som ett matvin, ca 18° C.

Det är mycket speciellt vin och väl värt att prova. Använder man en jästkultur som tål höga alkoholhalter får man istället ett vin av typen Amarone. Så vill man kan säga att recioton är förstadiet till Amarone.

Ett exempel på en god recioto är Domìni Veneti Recioto della Valpolicella Classsico (nr 2304).

Ny provning planerad

Vanligen ställs ganska likartade viner mot varandra i en provning, om vi nu inte pratar om provningar för absoluta nybörjare. Annars brukar det handla om samma druva, någon region eller annat tema.

Så inte i den här provningen, här är det istället prisnivån som studeras. Frågan som varje deltagare i provningsgruppen kanske kan svara på efter den här provningen är hur skulle du välja vin om du ville "lyxa till det" lite. Här provar vi fyra viner runt 300:-, en Amarone, en Chateauneuf-Du-Pape, en Priorat och en utmanare från nya världen.

Vinerna i provningen är:
Musella Amarone della Valpolicella Riserva (nr 95350)
Clos Saint Jean Non-Filtré (nr 99913)
Laurel Clos Erasmus (nr 90274)
FLD Riglos Gran Corte (nr 94591)

Jag får återkomma med vilket vin som blev den ganska blandade provgruppens favorit. Förhoppningsvis har vi här fyra toppviner i den lite kraftigare röda skolan.