Antè Barbera d'Asti - 2009

Antè Barbera d'Asti (nr 32335) är ett lätt vin från Piemonte i Italien. Det finns rikligt med lakrits i smaken men också körsbär vanilj och slånbär. Tanninerna är ganska mjuka men man känner att vinet lagrats en tid på fat. Vinets färg är ungt blåröd. Det finns en fin örtighet i både doft och smak.

Antè Barbera d'Asti
2009

Det här är ett matvin och skulle passa utmärkt till en kycklingsallad. Syran är ganska hög, men man kan reducera den med hjälp av till exempel lite örtsalt eller inlagda oliver i salladen.

Druvan är Barbarera som är den näst vanligaste druvan i Italien. Vinrankorna växer högt och där det är brant i området Alto Monferrato. Uppbindningen är traditionell Guyot. Druvorna skördas för hand i oktober.

Den temperaturkontrollerade vinifieringen sker i ståltank. Därefter lagras vinet på ekfat i gamla Allier fat.

DOC reglerna säger att vinet måste innehålla minst 85 % Barbera. Flaskorna får inte säljas före 1:e mars påföljande år. Det finns också krav på minsta alkoholhalt. I och med att vinet har beteckningen superiore krävs minst 12 månaders lagring varav 6 månader i ektunnor.

En mogen Amarone

Vi hade länge funderat på när vi skulle öppna en flaska Tommasi amarone della valpolicella classico 2000 som låg i källaren. På systembolaget hittar man årgång 2008 och den påstås bland annat passa till lamm, så vi gjorde ett försök.



Tommasi amarone della valpolicella classico 2000

Som väntat var vinet stort och kraftigt med mycket doft och smak. Läder och körsbär med en rejäl släng choklad mötte näsan. Väl i munnen möttes vi av väl avrundade tanniner med lite typiska russin-toner förutom körsbär, läder och choklad. Ett välballanserat moget vin med stor och lång smak.

Problemet med ett vin som det här är att det blir lite som att dricka portvin till maten. Den höga alkoholhalten ger en sötma som tillsammans med russintonerna är svåra att få att stämma med maten. Jag tyckte att det var hyfsat till en finare bit lamm men hade lätt hittat ett bättre matvin än det här.

Efter lammet försökte vi istället med en bit gorgonzola till vinet. Det däremot var ett mycket bra val där vinets kraft och lite sötaktiga toner samspelade perfekt med ostens sälta.

Så vår lärdom av det här är att spara nästa Amarone till ostbrickan och välja andra viner till köttbiten.

Chianti mot Priorat

Ikväll gjorde vi en improviserad miniprovning där vi ställde en Chianti classico mot en Priorat. Vinerna som möttes var Salmos Miguel Torres Priorat 2008 och Castello Banfi Chanti Classico 2009.

Chiantin mötte oss med en lätt fatonad doft av viol och mörka bär. Smaken fortsatte på samma linje men gav också rejält med syra och tydliga tanniner. Det hade helt klart vunnit på att luftas mer än vi gjorde. Druvan var Sangiovese.

Prioraten å sin sida vidade upp en kraftig doft av mörka bär och rostat fat, dessutom en lite animalisk ton. Smaken gav en tydlig chokladsmak med rökiga mörka bär och en hel massa ganska mjuka tanniner. Dessutom gjorde vinets höga alkoholhalt sig påmind i smaken, något jag sällan uppskattar hos ett vin. Även här hade vinet behövt mer luft än vi gav det. Vinet är en blandning av Garnacha, Cabernet Sauvignon och Syrah.

  

Vilken blev då favoriten? Inget av vinerna passar som "pubviner". Till Chiantin hade det säkert lamm varit helt fantastiskt, till Prioraten en välgjord biff. Men så här ensamma blev de lite väl tunga. Måste jag välja en favorit blir det nog ändå Prioraten.

 

Chianti vs Priorat

Aglianico

Till dagens pastarätt valde jag ett italienskt vin, det blev Terredora Aglianico 2009 (nr 6288). Något som visade sig vara ett ganska bra val.

Skälet till att jag köpte vinet var att jag ville prova druvan Aglianico och råkade se det här vinet i hyllan på systembolaget. Nu var det dags att prova!

Doften riktigt ropade Italien med varma fattoner och körsbär, lägg till lite kryddor och möjligen en touch choklad. Klart och välfiltrerat litar vinet helt på sin egen kraft och det räcker ganska långt. Smaken motsvarar doften men med ännu ganska tydliga tanniner. Det här är ett vin som lätt klarar några år i källaren eller behöver en hel del luftning om det ska drickas nu. Men belöningen efter luftningen är en typiskt varm syditalienare som inte gör någon besviken.

Sen det här med druvan, jag tror inte att jag i ett blindtest skulle skilja den från t. ex. en Sangiovese. För det här är smaker som påminner om en Chianti fast den kommer från Kampanien.

Ett säkert tips

När man ägnat sig åt att hålla provningar och pratat vin några år så får man ganska ofta frågan om man har något bra tips när man träffar bekanta på stan. Om jag just druckit något som passar så är det lätt att svara.

Men ibland har jag bara ägnat mig åt gamla viner från källaren och är inte uppdaterad vad gäller systembolagets sortiment. Då är det bra att det finns några bombsäkra tips som alltid är bra.

Ett sådant väldigt säkert kort är Brolio (nr 2705), vilket år efter år är samma härligt kraftiga toppvin för dryga 100-lappen. Precis så här vill jag att en Chianti Classico ska smaka. Så om någon vill ha ett tips på ett bra vin till grillen så är Brolio ett bra svar.

Ännu en besvikelse

I mina försök att hitta ett bra mousserande vin från Italien öppnade jag en flaska Rosé de Pinot Brut (nr 7712). Den ganska heta sommarkvällen borde vara en passande omgivning för ett glas väl kylt rosébubbel.

Färgen var trevligt ljust rosa med rejält med bubblor. Doften var mycket diskret, för att inte säga obefintlig.

Men väl i munnen upplevde man massor med syra, så mycket att det första ordet var surt. Ovanpå detta en lätt konstgjord smultron-touch som bara förvärrade upplevelsen. Tyvärr fick jag mina fördomar vad gäller italienska bubbelviner besannade ännu en gång.

För bara 10:- mer får man ju en flaska Crémant de Loire Brut Rosé (nr 95412), som jag bloggat om tidigare. Den är lite dyrare och 1000 gånger bättre.

Vin till grillen

För andra året i rad är jag med och ordnar ett grill-event på jobbet där vi provar vin till grillat. Medan köttet ligger på grillarna provar vi lite mousserande rosé.

Här ställer vi Crémant de Loire Brut Rosé (nr 95412), som jag bloggade om tidigare, mot Blason de Bourgogne Crémant de Bourgogne Rosé Brut (nr 7687).

Till grillad fläskfilé serverar vi sedan 4 röda viner:

• Uruka Tannat (nr 6339)
• Côtes-du-Rhône (nr 2011)
• Intis Reserve Malbec Cabernet Sauvignon (nr 6579)
• Masi Campofiorin (nr 5123)

Tanken här var att få med fyra viner runt hundralappen med olika ursprung och stil. Sedan får deltagarna se vad de tycker är bäst.

Ett lättsamt dessertvin till vårmiddagen



Nivole

Nivole (nr 7787) är ett spännande dessertvin från Piemonte i Italien närmare bestämt Torre de Cantini. 

Vinet har en pärlande spritsig ton och är lagom sött till en god efterätt med bär och frukt eller lite ost. Alkoholhalten är låg ca 5 % och druvan är Muscat (Moscato Bianco).

Det spritsiga i vinet får man tack var att man avbryter jäsningsprocessen genom nedkylning. Jästrester filteras sedan bort.

Vinet är druvtypiskt så tillvida att det doftar och smakar mycket både persika, citrus, äpplen och fläder. Det finns också en trevlig lätt syra i vinet.

Nivole betyder moln på den lokala dialekten och ska serveras väl kylt ca 6-8°C.

Franska bolagets italienprovning

Så har Franska Bolaget hållit sin Italien-provning nere i vinsällskapets lokal. Som alltid när det gäller Franska Bolaget var det en genomtänkt och trevlig provning.

Först ut var två mousserande en Prosecco och en Champagne. Jag har tidigare bloggat om hur lite jag brukar uppskatta italienska mousserande viner och tyvärr bekräftades mina fördomar än en gång. Det var nästan elakt att ställa den vid en brödig och bra årgångschampagne som 2004 Champagne Marguet. Champagnen var en av kvällens stora behållningar.



Alla viner på rad

Sen fortsatte vi med de röda, temat här var två viner var från tre tämligen nya vinmakare. Först tre andra-viner och sedan vinmakarnas första-viner. Eftersom detta är kraftiga och tanninrika viner hade provningsledaren hällt upp vinerna en timme före provningen i hopp att de skulle öppna sig lite. Trots det var det mycket tanniner att ta sig igenom.

Bland de tre andra-vinerna imponerade Tenuta Poggio Verrano´s 2007 Poggio 3 med treviga körsbärs och jordgubbstoner ballanserade av hyfsat rundade tanniner. Gott och lättanvänt för 135:- flaskan. Bland första vinerna blev producenten Fattoria Casa di Terra´s 2008 Poggio Querciolo min favorit. Här behövs ytterligare lagring så att de mörka bären och kaffetonerna kommer fram, men vinet hade definitivt potential att bli ett fynd för 179:-

Sist ut av vinerna var 2004 La Pala Amarone som blev provningens stora besvikelse. I en blind provning hade jag aldrig gissat att detta var en Amarone.

Men trots den lite misslyckade avslutningen var detta en jättefin provning. Jag kan bara rekommendera Franska Bolagets provningar, passa på att besöka om de håller en på er hemort!

Jakten på bra mousserande från Italien

Som stor entusiast av mousserande viner letar jag fortfarande efter riktigt bra sådana från Italien. Eftersom Italien är ett så bra vinland på alla andra sorter borde det också finnas mousserande som är bra. Än så länge är det enda riktigt bra vinet i den här genren en lambrusco som min medbloggare bar hem efter en tjänsteresa.

Idag provade jag Prosecco di Valdobbiadene (nr 2102) som jag köpte mest för den udda formen på flaskan. Flaskan visade sig innehålla en intensivt bubblande nästan färglös vätska med en viss sötma som dominerande, för att inte säga enda, smak. Om man inte gillar vin-smak och vill bli berusad kan den väl fylla en funktion, men för oss vinvänner finns det ingen som helst anledning att spendera 99:- på det här vinet. Ännu en besvikelse bland de mousserande italienska vinerna.

Vin till våfflan?

Vårtecken

Ett säkert vårtecken är våffeldagen i Mars, då vet man att det inte är så långt till grönska och försommar.


Oftast är det kaffe och våffla som gäller men varför inte göra det extra festligt med ett trevligt dessertvin till läckerheten?

Ett förslag är en vit Recioto från italienska Soave Col Foscarin Recioto di Soave (nr 94433).

Det söta vinet har en fin ton av mandel, aprikos och även hjortron. Vinet har också en fin syra. Det är nästan så att man inte behöver någon sylt alls så fruktigt och aromatiskt är vinet.

Med doft av tulpan - Recioto della Valpolicella

Recioto della Valpolicella

Druvorna som plockas till detta vin kommer från öronen på vinklasen. Det är de druvor som växer ytterst och som får allra mest av solens strålar.

Efter skörden torkas druvorna på mattor innan de jäses. 

Oftast stannar jäsningen av naturligt på grund av att jästen dör av den höga alkoholhalten. 

Vi får ett sött delikat dessertvin som doftar tulpan och smakar viol och  blåbär. 

För att göra detta vin behövs druvorna  Corvina och Rondinella och de växer i der italienska distriktet Valpolicella. Vinet ska inte serveras kylt utan vid samma temperatur som ett matvin, ca 18° C.

Det är mycket speciellt vin och väl värt att prova. Använder man en jästkultur som tål höga alkoholhalter får man istället ett vin av typen Amarone. Så vill man kan säga att recioton är förstadiet till Amarone.

Ett exempel på en god recioto är Domìni Veneti Recioto della Valpolicella Classsico (nr 2304).

Ny provning planerad

Vanligen ställs ganska likartade viner mot varandra i en provning, om vi nu inte pratar om provningar för absoluta nybörjare. Annars brukar det handla om samma druva, någon region eller annat tema.

Så inte i den här provningen, här är det istället prisnivån som studeras. Frågan som varje deltagare i provningsgruppen kanske kan svara på efter den här provningen är hur skulle du välja vin om du ville "lyxa till det" lite. Här provar vi fyra viner runt 300:-, en Amarone, en Chateauneuf-Du-Pape, en Priorat och en utmanare från nya världen.

Vinerna i provningen är:
Musella Amarone della Valpolicella Riserva (nr 95350)
Clos Saint Jean Non-Filtré (nr 99913)
Laurel Clos Erasmus (nr 90274)
FLD Riglos Gran Corte (nr 94591)

Jag får återkomma med vilket vin som blev den ganska blandade provgruppens favorit. Förhoppningsvis har vi här fyra toppviner i den lite kraftigare röda skolan.