Fournier Th. Brut Reserve

Av de 19000 odlarna i Champagne är det cirka 2200 som gör sin egen Champagne. De är ofta lite mer personliga och mer varierande än champagnehusens standardiserade produkter. Så även om kvalitén blir lite mer ojämn tycker jag att det oftast är mer spännande att prova en "ny" odlare än ett "nytt" champagnehus.

Fournier Th. Brut Reserve

Thierry och Murielle Fournier är en sådan odlare som totalt odlar 11,5 hektar i orten Festigny ungefär en mil öster om Épernay. Här odlar de både Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier, vilket ger vinmakare Thierry en ganska fullödig palett att ta fram cuvéer ifrån.

Han har också varit mycket framgångsrik med många omnämnanden och stjärnor i Guide Hachette.

Jag fick möjlighet att prova Fournier Th. Brut Reserve och blev överraskad av den stora fruktigheten. Den typiska bröd och äppelsmaken fanns naturligtvis där men också ett tydligt inslag av tropisk frukt. En jättetrevlig champagne om än inte den mest ballanserade.

Att sen inte Richard Juhlin druckit den än är ju lite kul, känns lite som att leda över världsmästaren ...

Champagne i Borås

I veckan hade jag förmånen att få hålla en champagneföreläsning som avslutning på en konferens. Jag tycker det är en väldigt inspirerande uppgift att få välja champagner utan att behöva snegla allt för mycket på priset.

Jag valde att lägga upp det hela som en föreläsning som fokuserade på hur man gör champagne och olikheten mellan odlare och hus. Samtidigt stegrades kvalitén på det vi hade i glasen hela tiden. Kvällens vinlista var:

• Raoul Collet Carte Noire Brut (nr 7777)
• Launois Blanc de Blancs Brut Cuvée Reservée (nr7450)
• Louis Roederer Brut Premier (nr 7602)
• Nicolas Feuillatte Brut Chardonnay Millésimé 2005 (nr 7592)
• Paul Bara Spécial Club Brut Grand Cru 2004 (nr 90463)
• Dom Pérignon 2002 (nr 7428)

Vi började med budgetchampagnen Raoul Collet som fungerade både som välkomstdrink och som första illustration till vad champagne är.

I nästa flight ställde vi odlarchampagnen Launois mot huschampagnen från Louis Roederer. Här handlade det om de lite olika sätten att göra sin cuvé om man är en odlare med ett ganska begränsat antal viner eller ett champagnehus med tillgång till massor med viner från olika delar av champagne. Exemplet var väl inte helt välvalt då det blev en Blanc de blanc mot en vanligt druvblandad champagne, men jag valde att ganska mycket bortse från druvorna i den här provningen. Här fick vi ju dessutom en liten färgskillnad som just antydde druvskillnaden mellan champagnerna.

Därefter gick vi över till två årgångschampagner. Här fick kooperativet Nicolas Feuillatte representera storskaligheten och Paul Bara odlarna. Båda var ganska omogna med lite väl livlig syra, men det var ingen tvekan bland deltagarna att Paul Bara var den bästa av de båda. 

Som avslutning öppnade vi en Dom Pérignon 2002 som var precis så bra som den ska vara. Det var mycket trevligt att se hur deltagarna blev lätt saliga i sitt förhållande till champagnen. Ljudnivån dämpades och belåtna leenden utbyttes. Det blev en perfekt avslutning på en och en halv timmes föreläsning.

Vinväg i Champagne

Château de Bligny Coeur de Cuvée 1996

Senast vi bloggare hade anledning att fira plockade vi fram en flaska Château de Bligny Coeur de Cuvée 1996 ur källaren. Den hade länge legat och väntat på det rätta ögonblicket och nu äntligen...

Château de Bligny är ett av tre vinproducerande slott i Champagne. Här började man göra champagne i slutet på 1800-talet och har på senare tid tagit ett kliv uppåt kvalitetsmässigt. Slottet ägs numera av Rapeneau som har valt att driva vidare slottets champagnetillverkning som en odlar-champagne. (Dvs de använder egendomens egna druvor till att göra champagnen lokalt.) Detta lyckas man allt bättre med och 1996:an har lyckats samla på sig en ansenlig mängd medaljer och utmärkelser.

Det var alltså med en ganska stor förväntan vi öppnade den här, motsvarade den då förväntningarna? Doften var lite mer sluten och ganska diskret. Men väl i munnen kom den perfekta moussen med både gräddighet och en tydlig fruktighet. Trots att det rör sig om en torr champagne fanns det en liten trevlig ton av honung i den äpple och aprikostonade eftersmaken. Slutomdömmet måste bli att den var precis så bra som vi hade hoppats. Skulle ni springa på en flaska någonstans, köp den!

Två små bokstäver på champagne-etiketten

Nu vid nyår är det ju många som tänker dricka champagne. En liten rolig sak att kontrollera på etiketten är två bokstäver följda av ett registreringsnummer. Dessa finns för det mesta långt ner på etiketten och kan vara svåra att läsa. Men de säger en hel del om det du har i flaskan. Det du kan hitta är:

• NM  vilket betyder att champagnen är producerad av ett champagnehus med rätt att köpa druvor. Det finns lite knappt 300 sådana hus av lite olika storlek och kvalitét.
• RM betyder att drycken är gjord av en odlare som använder sina egna druvor, det här är den största gruppen till antalet räknat men husen producerar mer champagne om man räknar flaskor. Det finns nästan 4800 registrerade odlarproducenter. Men det betyder inte att alla registrerade odlare faktiskt gör champagne. Det verkliga talet odlare som återkommande producerar champagne är ungefär 2100.
• CM betecknar att champagnen är gjord av ett kooperativ. Den senaste siffran jag sett säger att det finns 65 kooperativ som är verksamma.
• RC är en lite mer svårförståelig klassificering. Detta är en champagne som är gjord av ett kooperativ men som har en egen odlar-etikett. Här kan det handla om en odlare som inte har egen utrustning att framställa champagnen och därför lånar den av kooperativet. 
• MA är den femte och sista beteckningen. Den betyder att etiketten tillhör en stor champagneköpare, t. ex. har Café Opera haft (och har kanske fortfarande) en sådan champagne. Samma champagne kan då finnas i andra flaskor med andra beteckningar.

Se där en liten snabbkurs som gör att du som läsare kan briljera lite på nyårsfesten.

Comte Stanislas Cuvée Sélection 2003

2003 bedöms inte som ett särskilt bra år i Champagne, vanligen får årgången betyget 14 på den 20-gradiga skalan. Dessutom lider årgången av att 2002 och 2004 var betydligt bättre. Därför var det många producenter som valde att inte producera någon årgångschampagne 2003.



Comte Stanislas Cuvée Sélection 2003

Comte Stanislas Cuvée Sélection 2003 är en champagne med bokstavsbeteckningen CM, vilket betyder att det är en champagne som tillverkats av ett kooperativ och ofta saluförs under ett gemensamt namn.

Här har man använt 50% Chardonnay, 40% Pinot Noir och 10% Pinot meunier, vilket ger en trevlig ballanserad champagne med bra mousse och fin fruktighet. Syran var fortfarande lite ung men inte störande för helhetsintrycket.

Champagnekännare brukar varna för 2003:orna eftersom de ofta uppvisar en bränd ton, men det hittade vi inga spår av i den här. Vi tyckte istället att det var en mycket trevlig champagne som väl motsvarade förväntningarna som dess stjärna i Guide Hachette 2010 gav oss.

Fem champagner till ...

Eriksbergslådan

I förra veckan fick jag möjlighet att prova champagnerna i årets upplaga av Eriksbergs-lådan. Eriksbergs vinsällskap har som tradition att varje år innan jul ha en champagne-låda med ett litet urval champagner som passar till de kommande högtiderna.

I år var lådan lite speciell då alla champagnerna var från en enda producent, den för mig tidigare okända Coulon. Paret Coulon har sin verksamhet i premier cru-byn Villedommange i Montagne de Reims.

Det vi provade var:

• Coulon Rosé
• Coulon Tradition
• Coulon Reserve
• Coulon Millesime 2002
• Coulon Demi Sec

Av dessa var Millesime 2002 den klart lysande stjärnan och jag tror att den blir ännu bättre om jag låter den ligga något år till. Men även deras Reserve var mycket bra, men där lär det vara ganska stor flaskvariation så jag kan haft tur under provningen.

Det svagaste kortet i lådan tyckte jag deras Demi Sec var. Den var väldigt lite söt för att vara en Demi Sec, vilket jag i och för sig uppskattar, men hade inte särskilt mycket andra smaker heller. Jag sammanfattade min "taste-note" med ordet menlös, men kanske är jag för kritisk. Man blir ju lätt det i slutet av en provning.

Hur som helst så valde jag att införskaffa en låda så vi får kanske orsak att korrigera våra omdömen senare.

Fjorton Champagner

Så har jag och min medbloggare varit på vad som för oss var årets provning. Vi var en tapper skara provare som gav oss ikast med den imponerande listan.

Vi började med en enkel odlarchampage, Daniel Dumont Brut, vilket var en standardchampagne som jag tyckte mycket om. Lite lagom brödig med en behaglig syra.

Fjorton Champagner

Den fick snart sällskap av Quenardel Faucomprez Grand Cru, vilket genast var en lite mer komplex champagne. Här fick vi tydligare äppeltoner men också nästan lite sötma.

Efter dessa följde två roséer av samma tillverkare. Här var Daniel Dumont Rosé både rödare och mer jordgubbig i smaken än Quenardel Rosé. Ingen av dem imponerade riktigt, även om jag föredrog Quenardel.

Därefter var det dags för tre Special Club-champagner från 1999, Margaine Special Club 1999, Grongnet Special Club 1999 och Nominé-Renard Special Club 1999. Nu steg kvalitén ordentligt. Här var det tre fantastiska Champagner som var för sig varit strålande. Men när de står bredvid varandra blir man ju så väldigt kritisk. Min favorit blev Nominé-Renard vars lång-långa smak och tydliga kaffeton i eftersmaken verkligen imponerade.

Så var uppvärmningen avklarad och stämningen ledigt otvungen bland provarna, då var det dags att skruva upp kvaliteten ytterligare. Nu fick vi Sugot-Feneuil Special Club 1988, Sugot-Feneuil Special Club 1985 och en Veuve Clicquot rare 1988 i glasen. Här ökade verkligen komplexiteten, då detta var champagner med stora sammansatta smakspektrum. Här mötte ju också en odlarchampagne en huschampagne. I just den här omgången tyckte jag att det slutade till fördel för odlaren. Tyvärr har Sugot-Feneuil slutat göra sin egen champagne och odlar idag bara druvor till försäljning. Synd, jag hade annars gärna lagt deras champagne i källaren.

Så var det dags för grand finale. Då ställdes Krug Grande Cuvée, Krug 1990, Jacques Selosse 1990 och Jacques Selosse Substance mot varandra. Nu blev stämningen nästan andäktig i provlokalen. Champagner i den här klassen blir bara bättre efter en tid i glasen och med stigande temperatur. Här hade vi fyra superchampagner som hade det gemensamt att de alla under någon tid lagrats på fat. Men de hade också ganska stora skillnader. Mest stack Jacques Selosse Substance ut, vilken hade rent blommiga toner av t.ex tulpan. Min favorit blev ändå Krug 1990 vars nästan oändliga rika frukttoner jag kommer att minnas länge.

Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att det var en fantastisk provning. Möjligen kunde man hoppat över de två roséerna, det blev ju ändå en hel del smaker att brottas med.

Vinsläppsdags

I morgon är det dags för ett högkvalitativt nyhetssläpp på systembolaget. Tyvärr har jag ingen möjlighet att ställa mig i kö den här gången, så de mest eftertraktade fynden lär jag missa.

Jag hoppas åtminstone få tag i någon flaska André Clouet Brut Millésimé 2004 (nr 90443). Vi brukar uppskatta champagnerna från André Clouet så den här är säkert inget undantag.

Skulle det finnas kvar någon flaska av Nikkori Umeshu Plommonvin (nr 90007), plockar jag säkert med mig den också. Japanska plommonviner är typiska dessertviner och ofta väldigt trevliga sådana.

Sen finns det ju lite gamla Riojor i släppet också, fast de lär jag väl inte se röken av...

Cadole - vinbondens lilla stuga

Cadole - Plateau de Blu

Cadole är vinbondens skydd i många franska vingårdar. De små husen är över 200 år gamla och är utplacerade i vinfälten så att vinbonden kan få skydd för den stekande solen på sommaren.

Under den kallare perioden ger den skydd för regn och rusk men ger även möjlighet till att få värme. En del av husen härstammar från den expansiva tid då vinfälten utökades under 1700-talet.

Rökhålet

Det lilla huset är byggt av kalksten som staplats på varandra utan murbruk i en kronform. Längst upp i toppen av kronan finns rökhålet. En del hus använder befintliga bergväggar andra är helt fristående.

Dörröppningen är alltid riktad åt öster för att få skydd från hårda vindar. Just det här huset finns i Champagne - Aube och är minst 200 år gammalt.

En enkel Champagne som blev bättre



Veuve Émille Cuvée Chardonnay Brut

I källaren låg länge en flaska Veuve Émille Cuvée Chardonnay Brut, det blev liksom aldrig av att dricka den. Detta är ju vanligen inget problem eftersom champagner är väldigt lagringsdugliga, men Veuve Émille är ju en lite enklare champagne så jag började undra hur den klarat sig. Det finns ju bara ett sätt att ta reda på det, nämligen att öppna den och prova.

Väl i glasen möttes ögat av en champagne som definitivt gulnat en hel del av lagringen. Från början upplevde vi doften som ganska sluten, även om de klassiska tonerna av äpplen och bröd fanns där. Moussen var bra men även smaken lite väl sluten. Men efter kanske 10 minuter öppnade sig champagnen och blev till en riktigt bra champagne-upplevelse.

Så med en 5-8 års lagring av en billig champagne lyckades vi få den att smaka som något mycket mer exklusivt. Se där ännu en fördel med att ha tillgång till en vinkällare!

Champagneflaskor

När det gäller champagne, och ibland också andra viner, finns det en hel rad flaskstorlekar att välja på. För det mesta är det ju en vanlig 75 cl helflaska. Skälet till att det blev just den storleken påstås komma från att det var så stor en flaska blev efter en utblåsning av glasblåsaren.

Men ofta finns champagne också i halvflaskor och ibland också i 20 cl flaskor. Dessa har så vitt jag vet inga speciella namn.


8 storlekar champagneflaskor

Men de större flaskorna är alla namngivna. Mest känd är väl storleken Magnum som rymmer 2 flaskor. Det sägs också vara den perfekta storleken för lagring. Tyvärr är det inte den lättaste att servera ur för oss med normalstora händer.

Ännu mer svårhanterliga storlekar finns men är ovanliga. Här en lista över champagnevärldens jättar:

• Jéroboam (4 flaskor)
• Rehoboam (6 flaskor)
• Methuselah (8 flaskor)
• Salmanazar (12 flaskor)
• Balthazar (16 flaskor)
• Nebuchadnezzar (20 flaskor)

Med tanke på att flaskorna redan i normalstorlek är mycket tyngre än vanliga vinflaskor på grund av trycket de ska klara, måste de största flaskstorlekarna vara mycket svåra att hantera. Men om man besöker något av champagnehusen så brukar de ha alla storlekar som utställningsobjekt.

Resultatet av gårdagens champagneprovning

Provningen

Igår var det så dags för min mest erfarna grupp att genomföra sommarens champagneprovning.

Mitt lilla bus med ett glas Freixenet bland champagnerna avslöjades lätt av provarna.

Däremot uppfattades den här provningen som svår, vilket ju nästan alltid halvblind champagneprovning är.

Som avslutning, innan provarna fick veta vilken champagne som gömde sig i vilket glas, bad jag alla välja ut den bästa.

Här blev det lite överraskande en stor majoritet som föredrog Taittinger Brut Réserve. Själv hade jag trott på större spridning bland favoriterna.

Ett litet bus med champagneprovarna

Idag ska jag hålla champagneprovning med min äldsta provgrupp, som jag bloggade om i fredags. Jag tänkte muntra upp provningen med ett femte glas innehållande Freixenet Cordon Negro Brut, cavan i den svarta flaskan.

Det glaset borde alla hitta utan problem. Richard Juhlin anser att den läckra svarta flaskans innehåll inte är särskilt bra. I sin bok 3000 champagner skriver han: "Faktum är att det sliskiga vinet luktar giftigt med starka toner av permanentvätska och bränd plast".

Efter den recensionen ser jag fram mot provarnas reaktion!

Billiga champagner provade

Så har vi genomfört provningen av de billiga champagner som jag bloggade om tidigare. Ett första intryck var att de faktiskt var ganska bra och att det nog ändå är värt att välja champagne om det är den sortens upplevelse man vill bjuda på. De billigare kopiorna känns just lite billigare.


Champagneprovning

Jag bad provarna välja en favorit, vilket visade sig vara ganska svårt. Men man kan nog sammanfatta det som att Jeanmaire Brut och Massé Brut tävlade om att vara populärast. Men ingen av champagnerna föll ur ramen, utan alla var ganska bra.

Sen kan jag bara konstatera att provning av mousserat är svårt, oavsett hur mycket vin man provat innan. Det blir ofta en övning där man ska skilja gult äpple från äpple, så all heder åt provgruppen som gav sig på uppgiften med glatt humör och öppet sinne!

Ännu en Champagneprovning planerad

Innan vårt sommaruppehåll brukar alltid min äldsta provgrupp ha en champagneprovning, och en sådan fin tradition kan vi ju inte bara hoppa över. Den här gången siktar vi på att ställa välkända märken mot varandra. De champagner vi provar denna gång är:

• Bollinger Special Cuvée Brut (nr 7418)
• Louis Roederer Brut Premier (nr 7602)
• Taittinger Brut Réserve (nr 7422)
• André Clouet Grande Réserve (nr 7686)

Detta kommer säkert bli en enormt svår provning, vi får hoppas att gruppen har finslipat smaklökarna! Jag återkommer med besked om vad som blev provningens favorit.

Exklusivt mittmånadssläpp

Idag var det dags för ännu ett släpp av småparti-viner i systembolagets tre vinkällarbutiker. Den här gången var det ganska få och samtidigt tämligen dyra viner som släpptes.

Det enda som lockade mig var Deutz Brut Rosé (nr 90336), en roséchampagne för överkomliga 239:-. Finns den kvar på fredag köper jag säkert en flaska.

Billiga champagner

Nästa vecka är det åter dags för en vinprovning. Det vi ska undersöka den här gången är hur bra de absolut billigaste champagnerna egentligen är.

Det är ju de här flaskorna som ofta blir människors första kontakt med champagne, man lägger till lite pengar och köper en champagne istället för den billigare mousserande flaskan. Får man något för de pengarna? Efter nästa veckas provning har vi förhoppningsvis ett svar på detta.

Champagnerna som vi kommer prova är:

• Baron Fuenté Tradition Brut (nr 7522)
• Massé Brut (nr 7865)
• Jeanmaire Brut (nr 7430)
• Cuvée Jean de la Fontaine Sec (nr 7456)

Att skilja dem åt blir nog en för svår uppgift för den här gruppen, men alla lär nog hitta den söta. Det mest spännande blir hur prisvärda gruppen kommer uppfatta de här flaskorna jämfört med andra mousserande?

André Clouet Rosé

Rosa Champagne

Idag lyxade vi till vår matlagning med en rosé-champagne. Från grand cru byn Bouzy, där några av de bästa Pinot noir odlingarna i Champagne ligger, kommer André Clouet champagnerna.

Här tycker man att för stor dosage döljer smaken så man tillsätter mindre socker än de flesta tillverkare gör.



André Clouet Champagne

Den laxrosa drycken ger ett lite fruktigt doftintryck. Väl i munnen möts vi av ganska livlig syra med tydlig brödighet och inslag av jordgubbar och brända mandlar.

Helt klart en ganska komplex champagne som lätt passat till en matbit. Men även som solitär blev den en mycket angenäm bekantskap.

Vi kommer helt klart även testa deras André Clouet Grande Réserve (nr 7686).

Champagnekorken berättar

När man öppnar en champagne så kan man på korken avgöra om champagnen legat länge på flaskan eller inte.

En ung kork är mjuk och sväller upp till en knubbig champinjonliknande tingest när den lämnar flaskan. Ju äldre kork ju hårdare och ju mindre sväller den upp.

En kork som suttit i tio år sväller nästan inte upp alls.



Ung och gammal Champagnekork



Franska bolagets italienprovning

Så har Franska Bolaget hållit sin Italien-provning nere i vinsällskapets lokal. Som alltid när det gäller Franska Bolaget var det en genomtänkt och trevlig provning.

Först ut var två mousserande en Prosecco och en Champagne. Jag har tidigare bloggat om hur lite jag brukar uppskatta italienska mousserande viner och tyvärr bekräftades mina fördomar än en gång. Det var nästan elakt att ställa den vid en brödig och bra årgångschampagne som 2004 Champagne Marguet. Champagnen var en av kvällens stora behållningar.



Alla viner på rad

Sen fortsatte vi med de röda, temat här var två viner var från tre tämligen nya vinmakare. Först tre andra-viner och sedan vinmakarnas första-viner. Eftersom detta är kraftiga och tanninrika viner hade provningsledaren hällt upp vinerna en timme före provningen i hopp att de skulle öppna sig lite. Trots det var det mycket tanniner att ta sig igenom.

Bland de tre andra-vinerna imponerade Tenuta Poggio Verrano´s 2007 Poggio 3 med treviga körsbärs och jordgubbstoner ballanserade av hyfsat rundade tanniner. Gott och lättanvänt för 135:- flaskan. Bland första vinerna blev producenten Fattoria Casa di Terra´s 2008 Poggio Querciolo min favorit. Här behövs ytterligare lagring så att de mörka bären och kaffetonerna kommer fram, men vinet hade definitivt potential att bli ett fynd för 179:-

Sist ut av vinerna var 2004 La Pala Amarone som blev provningens stora besvikelse. I en blind provning hade jag aldrig gissat att detta var en Amarone.

Men trots den lite misslyckade avslutningen var detta en jättefin provning. Jag kan bara rekommendera Franska Bolagets provningar, passa på att besöka om de håller en på er hemort!