Provning hos Weingut Weber

Efter att ha bloggat om besöket hos Udo och Sabine Weber är det väl också dags att skriva lite om provningen där.

Udo valde att ge oss en ordentlig genomgång av deras viner. Vi började med de lättare vita vinerna. Här fick vi smaka 3 varianter av torr Weissburgunder, den druvan som i Frankrike kallas Pinot Blanc. Här fick vi möta den normalskördad, senskördad och i en fatlagrad version. Alla korrekta men lite karraktärslösa, precis som Pinot Blanc brukar vara. Här var det den fatlagrade vi tycke mest om.

Provningen fortsatte med två Grauburgunder vilka inte gjorde något större intryck. Men det kan ju bero på att vi inte är särskilt "indruckna" på Pinot Gris. Som avslutning på provningens första del fick vi smaka en Spätburgunder Blanc de Noir trocken, vilket var en väldigt vit rosé. Här åkte mungiporna upp då det var ett utmärkt balkongvin!

Sen tyckte Udo att det var dags för en paus för våra smaklökar. Tid för samtal och mineralvatten. Vad vi pratade om har jag ju redan bloggat om så vi kastar oss över provningens andra del.

Nu var det dags för riesling. Vi hoppade över de enklare varianterna och började med deras spätlese. Här ställde vi 2009:an mot 2010:an, en intressant provning man nog borde göra mer ofta. Båda var väldigt bra men samtidigt ganska olika, det slutade med att vi köpte några flaskor av varje.

Nästa steg var två Riesling S, vilket var två lite mer komplexa viner. S står för "Selektiv ausgesuchte Trauben", dvs utvalda druvor. Båda var spännande nu och förhoppningsvis ännu bättre om några år. Rieslingprovningen avslutades med en halvtorr Spätlese och en söt Auslese, båda mycket trevliga.

Sen blev det åter en paus med mineralvatten. Här behövdes det verkligen, vi hade ju ändå provat 12 viner med ganska hög syra. Efter en stund ansåg Udo att vi var mogna för deras röda viner.

Här började vi med en Dornfelder som inte gjorde något större intryck på oss. Lika illa gick det för det följande ekfatslagrade Spätburgundervinet, här fanns en karamell-ton som jag inte gillade. Nästa vin däremot, en Frühburgunder S 2009, var klart mer intressant. Här fanns det lite mer kraft, vilket vi ju letar efter i ett rött vin. Som avslutning provade vi Cuvée W 2006, en blandning av Regent och Spätburgunder. Här blev tyvärr fat-tonerna allt för dominerande.

Sen var det bara att sätta sig med beställningslistan och välja vad vi ville ha med oss hem. Trots att vi gjort detta ganska många gånger förut är det svårt att sortera intrycken efter att ha provat så här många viner. Vi hittade en hel del att ta med hem och kan bara rekommendera ett besök hos Weingut Weber om ni har vägarna förbi Monzingen.

Information om hur man hittar dit och när de är öppna finns på deras hemsida.

Riesling från olika lägen

Vinvandringsfest

Den tredje lördagen i september varje år är det dags för Vinvandringsfesten i mellersta Nahe.

Idag har hundratals vinentusiaster tagit en 13,7 kilometer lång promenad i vinbergen mellan Weiler och Bad Sobernheim.

Längs vägen, som går i kuperad vinbergsterräng, finns inte mindre än 13 olika vinprovarstånd och nästan lika många bekvämlighetsinrättningar.

Man passerar vinorterna Weiler, Monzigen, Nussbaum, Meddersheim och Bad Sobernheim, välkända orter för läsaren av Gault-Millaus vinguide.
Jag föreställer mig att det måste vara en mycket speciell upplevelse att få prova vinerna ute på fälten där de faktiskt skördats.

Tyvärr passade det inte in i våra kallendrar i år, men nästa år vill jag åka till Weiler och uppleva detta!

Möte med Udo Weber (del 2)

En sak som man slås av när man tittar på Weingut Webers vinlista är den stora mängden druvsorter som de odlar. Listan blir ganska imponerande:

• Bacchus
• Chardonnay
• Dornfelder
• Frühburgunder
• Gewürztraminer
• Grauburgunder
• Muskateller
• Portugieser
• Regent
• Riesling
• Rivaner
• Scheurebe
• Silvaner
• Spätburgunder
• Weissburgunder

När jag frågade Udo om det inte var besvärligt med så många druvsorter så svarade han att det tvärt om var enklare att odla olika sorter än bara till exempel Riesling. Skälet till det är att de olika druvsorterna är skördemogna vid olika tider och att vinmakare Udo då får lite tid i källaren med varje sort. Sen blir det samtidigt lite risk-minimering då vissa år är bättre för tidiga sorter och andra för senare.

Som vinmakare vill Udo att det ska vara druvan som bestämmer vinet och inte källar-arbetet. Han tycker att det är spännande att de olika årgångarna har egen identitet och vill inte jobba mot ett "standard-vin". Det är lite grand av små-bondens privilegium att kunna jobba så, säger Udo.

Han berättar att de i våras fick besök av en kinesisk uppköpare som ville ha 200 000 flaskor av deras Riesling spätlese vilket naturligtvis inte var möjligt eftersom de bara gjort 4000 flaskor. Men det här är ett medvetet val, de vill att deras viner ska vara hantverksmässiga och inte industriprodukter!

När man bestämt sig för att jobba på det här sättet är det en fördel att vara i en ort som Monzingen där det finns många vinbönder som jobbar på liknande sätt, avslutar Udo.

Hur var då vinerna? Jag återkommer till det i ett annat inlägg.

Wein aus deutschen Landen

Möte med Udo Weber (del 1)

För att bekanta oss med det tyska vindistriktet Nahe valde vi att åka till den lilla orten Monzigen. Skälet att vi valde just den orten var att ovanligt många vinbönder i Gault Millau WeinGuide Deutschlands Nahe-avdelning kom därifrån.

Vi började med ett besök hos byns stjärnvinbonde Emrich-Schönleber, vilket jag får återkomma till i en annan artikel. När det var avklarat kom Weingut Udo Weber näst i tur och det blev ett minnesvärt besök.

Udo Weber och hans fru Sabine driver en ganska framgångsrik vingård sedan 1991. Udo själv är vinmakaren och Sabine vanligen den som möter besökare. De odlar många olika druvsorter och producerar ungefär 30 olika viner varje år. Detta gör de så bra att de brukar få en halvsida där ett urval presenteras i Weinguide Deutschland varje år! Trots detta så håller de ganska låga priser.

Udo Weber själv tog emot oss och tog med oss in i vingårdens provningsrum. Efter en inledande presentation där han frågade oss vad vi var intresserade av, och vi som vana vingårdsbesökare bad honom visa vad han tyckte var visningsvärt. Detta ledde fram till en stor provning och ett långt samtal om allt som rör viner.

Men först hade vi en diskussion om vinguiden som vi hade med oss. Han tyckte det var bra att vara med, eftersom det gjorde att vi hittade till deras vingård. Men egentligen ville han att vi inte skulle färgas av guider utan välja vin efter vår smak. Han tyckte det var synd att så många lät sig påverkas av poäng och betyg i vinguider istället för att förbehållslöst prova sig fram till egna favoriter. Jag kunde bara svara att det har vi inte tid med eftersom vi bara är på genomresa och därför valde vingårdar med hjälp av vinguiden och det förstod han ju.

I anslutning till det berättade han att de slutat skicka in sina viner till bedömning för att få "Kammerpreis-medaljer". Skälet till det var att de ändå säljer sina viner och inte får mer betalt om de får pris. Dessutom kostar det ungefär 150 Euro att få ett vin bedömt, så med 30 olika viner blir det en slant. Fast själv undrar jag om han agerat så om han inte varje år kommit med i vinguiden.

Weinkarte Weber