Pinot Blanc Hugel Blanc de Blancs

Pinot Blanc Hugel Blanc de Blancs

Ibland hittar man flaskor i vinkällaren som man borde druckit för länge sen. Ikväll valde jag att öppna en Pinot Blanc Hugel Blanc de Blancs 2002, vilken jag inte hade några större förhoppningar om.

Det är ju alltid lite lurigt med Pinot Blanc, då det är en druva utan de stora smakerna. Man brukar lite förenklat säga att det är bra att prova en Pinot Blanc då den bara ger smaken av odlingens "Terroir". Men om man ska beskriva druvans smak blir det väl som en lätt kryddig men mycket diskret smak. I ett bra vin hittar man också en frisk syra.

Hur var då en 9 år gammal flaska av toppodlaren Hugel?

Doftmässigt var den fortfarande diskret och välbalanserad. I munnen kände man att syran till stor del klingat av, men den syra som fanns kvar räckte till för att fortfarande göra det här till ett trevligt vin i soffan. Kanske med lite lättkryddade tilltugg. Den lätta kryddigheten med lite fruktig krämighet var klart bättre än vad jag förväntat mig.

Jag har en känsla av att en lika gammal Pinot Blanc från en lite enklare producent klarat lagringen klart sämre. Hatten av för Hugel som levererar kvalitet även i viner från sin femte druva!