Fournier Th. Brut Reserve

Av de 19000 odlarna i Champagne är det cirka 2200 som gör sin egen Champagne. De är ofta lite mer personliga och mer varierande än champagnehusens standardiserade produkter. Så även om kvalitén blir lite mer ojämn tycker jag att det oftast är mer spännande att prova en "ny" odlare än ett "nytt" champagnehus.

Fournier Th. Brut Reserve

Thierry och Murielle Fournier är en sådan odlare som totalt odlar 11,5 hektar i orten Festigny ungefär en mil öster om Épernay. Här odlar de både Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier, vilket ger vinmakare Thierry en ganska fullödig palett att ta fram cuvéer ifrån.

Han har också varit mycket framgångsrik med många omnämnanden och stjärnor i Guide Hachette.

Jag fick möjlighet att prova Fournier Th. Brut Reserve och blev överraskad av den stora fruktigheten. Den typiska bröd och äppelsmaken fanns naturligtvis där men också ett tydligt inslag av tropisk frukt. En jättetrevlig champagne om än inte den mest ballanserade.

Att sen inte Richard Juhlin druckit den än är ju lite kul, känns lite som att leda över världsmästaren ...

En Sekt från Bernkastel-Kues - Riesling Jahrgangssekt 2006er trocken

Där Mosel är som bäst vinmässigt ligger Bernkastel-Kues. Mest berömt är naturligtvis dess Doktorberg, vilket vi skrivet om tidigare. Lite enklare anses det vara på Kues-sidan av Mosel. Där har Weinhaus Hoffmann-Denzer Erben sina odlingar med 100% Riesling.

Som svensk blir man alltid väl emottagen hos Hoffmann-Denzer, sonen i huset har nämligen spenderat ett, tydligen mycket lyckat, år som utbytesstudent i Sundsvall. Men det bästa med besöket är ändå att de alltid bjuder på mycket bra och prisvärda Rieslingviner.

Riesling Jahrgangssekt
2006er trocken                         

Idag öppnade vi en flaska av deras sekt, Riesling Jahrgangssekt 2006er trocken. Själv var jag lite orolig att den kanske började bli för gammal, men det visade sig helt obefogat.

Trocken betyder ju torr när det gäller stilla viner, men i sekt-världen betyder det halvtorr eller Demi-Sec för er som är vana vid Champagne-klassificering.

Här fick vi ett finstämt mousserande vin med tydlig ton av honung/annanas.

Som välkomstdrink var det fullständigt lysande, det hade nog varit lite svårare att hitta en passande matkombination.

Men varför ens försöka när det fungerar så bra som solitär?

Har ni vägarna förbi Bernkastel-Kues i sommar så kan ni passa på att besöka Hoffmann-Denzer Erben på Schillerstrasse 2, ni kommer inte att ångra er!

Tapiz Reserve Malbec - Trevligt grillvin från Argentina

Från Uco Valley i Argentina kommer Tapiz Reserve Malbec (nr 6591), vilket blev kvällens vin. För 109:- fick vi ett vin som var laddat med smak utan att förlora sin jämnvikt.

Tapiz Reserve Malbec, 2009
                                                     

Visst var det nya-världen-fatigt, men resten av smakpaletten var så kraftig att det faktiskt inte störde.

Det var till och med så att vinet växte ju mer smaker som det mötte i maten.

Vinet fungerade utmärkt till fläskfile med olika smakrika tillbehör och fortsatte att leverera till den efterföljande ostbrickan.

Så det är bara att rekommendera Tapiz Reserve Malbec när grillen tänds nästa gång!

Domaine de Baron'Arques Limoux 2009

      Baron'Arques Limoux 2009

Från AOC Limoux, som kanske är mest känt för sina mousserande viner, hittade vi det röda vinet Domaine de Baron'Arques Limoux 2009.

Här har vi ett tydligt sydfranskt Grenache-dominerat vin med alla de varma toner av plommon och mörka bär man kunde förvänta sig.

Trots att det är relativt ungt gick det utmärkt till en bit lamm och fungerade även som solitär efter maten.

Det är ju lite av Grenachedruvans signum att tanninerna
är ganska mjuka även på unga viner.

Chénas - Georges Duboeuf Chénas 2009

Det till ytan minsta cru-området i Beaujolais är Chénas, vilket fått sitt namn av de ekar som växer på sluttningarna där.

Georges Duboeuf 2009

I kväll kom vi fram till Georges Duboeuf Chénas 2009 i vår Georges Duboeuf-låda. Detta var ett ganska diskret vin som inte ropade ut sitt Beaujolais-ursprung lika tydligt som de flesta andra vinerna i lådan. 


Måhända kunde man ana den rosendoft som sägs utmärka Chénas-vinerna, men kanske hittade vi den bara för att vi visste att den skulle vara där. Det är ju så svårt att vara helt utan förutfattade meningar när man provar ett känt vin.


Hur som helst så passade vinet utmärkt till rostbiff. Kalla bufféer är överhuvud taget ett mycket bra matval till Beaujolaiser.

Fernão Pires - Casa Santos Lima

Fernao Pires är en portugisisk druva som även kallas för Maria Gomes. Den odlas i regionen Tejo men även i Sydafrika. Druvan skördas tidigt så att man kan bibehålla syran. 

Viner av denna druva ska drickas unga. Det här vinet har en blommig och härligt örtig doft. Både fläder och äpplen finns där. Syran i vinet är ganska kort och det finns också en smörig och sötaktig smak av mandelmassa.

Fernão Pires - Casa Santos Lima
2009

Vinhuset är Casa Santos Lima som har sina odlingar ca 5 mil norr om Lissabon. Vinet ingick i en vinprovarlåda från Systembolagets beställningssortiment och innehöll totalt 6 druvtypska viner från Protugal, tre vita och tre röda. 

Jag funderar på vilken typ av mat detta vin är tänkt till. Det skulle passa bra som entredrink med något lite salt tilltugg men även till fisk eller skaldjur. I vilket fall som helst är det trevligt att prova en för oss udda druva.

Mousserande från USA

Den här helgen valde jag att prova ett glas Domaine Ste Michelle Brut (nr 7887), det är ju inte så ofta vi hittar mousserande från USA på Systembolaget.

Om man läser om vinet på Domaine Ste Michelles hemsida så står det att de kallar sitt vin sparkling och inte Champagne eftersom de respekterar att termen Champagne bara gäller för ett vin från Champagne.

Däremot verkar de inte respektera termen Brut, med 18g socker per liter är detta ju en demi-sec vilket man tydligt märker när vinet blir lite varmare i glaset. Konstigt nog anges det som torrt på Systembolaget, kanske provades  vinet väldigt kallt.

Domaine Ste Michelle Brut

Men om man bortser från sötman så är vinet ganska trevligt med lite Pommac-artade toner. Moussen kunde varit kraftigare men det fungerar säkert som ett välkomst-vin i sommar, bara man håller det kallt.

Sen påstår hemsidan att det i en blindtest varit 70% som föredragit Domaine Ste Michelle framför Dom Pérignon och att 85% tyckte bättre om det här vinet än Veuve Clicquot. Den provgruppen skulle jag vilja se! Inte ens den billigaste Champagnen på Systembolaget behöver känna det minsta hot från Domaine Ste Michelle, det är helt enkelt inte samma sorts dryck.

Château Lugaud 1998

Från Graves i Bordeaux kommer vinerna från Château Lugaud. De brukar utmärka sig som mycket prisvärda viner från sitt distrikt med en prislapp runt 10 Euro. För det får man ett Cabernet Sauvignon baserat vin som är medelfylligt och ganska stiltypiskt för ett Bourdeaux-vin från Graves. 

Vanligen dricks dessa lite enklare Graves-viner ganska unga, men vi hittade en 98:a i källaren som vi beslöt att testa till kycklingfilé med kantarellsås.

Château Lugaud 1998

Redan efter första doften stod det klart att vi hade ett väl moget vin i glasen. Färgen var också som förväntat tegelfärgad. 

Väl i munnen mötte vi ett vin som tappat lite av sin spänst men som ändå var homogent och fortfarande fullt njutbart. Däremot var kanske inte kantarellsåsen så väl avstämd med vinet, en enkel opasteuriserad Brie efter maten visade vinet från dess allra bästa sida. 

Slutsatsen är nog den att vi kan mycket väl tänka oss köpa fler flaskor av Château Lugaud, men de ska nog drickas runt sin 10-årsdag.

Veckans Bordeaux - Château Montfollet 2009

Château Montfollet är ett trevligt och prisvärt vin från Bordeaux. Druvorna är Merlot och Malbec som vuxit på gamla vinstockar, Vielles Vignes.

Château Montfollet
2009

Vinet har en härligt mörkröd färg och en varm doft av läder, lakrits, plommon, choklad och mörka bär. Det finns en ton av blåbär svartvinbär och fat. Smaken är kryddig och god. Det märks att vinet har legat ett år på ekfat.

Alkoholhalten är något hög, hela 15 %, vilket drar ner lite av helhetsintrycket. Vinet finns i det tillfälliga sortimentet så här gäller det att skynda fynda!

Johannes Schnitzius - Rött från mosel

Idag valde vi att fira med en Spätburgunder från Kröv. Från senaste besöket i Mosel hade vi tagit hem en flaska Johannes Schnitzius 2008er Spätburgunder Rotwein trocken. När vi passerar Kröv besöker vi gärna Johannes i deras vinkällare.

Johannes är en av Mosels riktiga Pinot-noir-entusiaster, när jag frågade honom varför han jobbade med en så svår druva sa han att "vem som helst kan göra en bra Riesling i Mosel, men pinot noir...".

Johannes Schnitzius
Spätburgunder Rotwein trocken

När man provar hans Spätburgunder brukar Johannes hälla vinet fram och tillbaka mellan två glas för att ge det så mycket luft som möjligt. Ändå kan de kännas slutna, men det är helt klart att deras viner lyfter sig en hel del över den syltsaftiga standard-spätburgunder man kan hitta lite varstans i Mosel.

Hur var då vinet på hemmaplan? Vi valde att prova det som matvin till en grillad kall rostbiff och det var nog ett ganska bra val.

Det är aldrig särskilt mycket tanniner i Schnitzius Pinot Noirer men däremot massor med syra. Efter en stund i glasen kommer en trevlig kryddighet fram som passar jättebra till maten, lärdomen är nog att man helst ska dekantera vinet för att ge det mer luft. Väl luftat är vinet definitivt värt ett besök hos Johannes i källaren.

Clairette de Die

På systembolaget dök det upp en Clairette de Die i senaste släppet, nämligen Jaillance muscat (nr 90589). Detta är ett mousserande vin gjort enligt den gamla metoden ancestrale. Det går till så att man buteljerar vinet innan det är färdigjäst och får på så sätt slutjäsningen i flaskan, vilket gör vinet mousserande.

Clairette de Die

Clairette de Die är en AOC i mellersta Rhône-dalen. Här gör man också torra mousserande enligt den traditionella metoden, men då heter de naturligtvis Cremant de Die.

Jaillance muscat är ett ganska sött alkoholsvagt mousserande vin med tydliga toner av päron och honung vilka ballanseras av en frisk syra. Själv tycker jag att det är svåranvänt och lite väl sött, men samtidigt är muscatdruvan tillräckligt smakrik för att ändå göra vinet intressant.

Provning av lätta röda

För en dryg vecka sedan höll jag en provning på temat lätta röda viner. Det visade sig vara ett utmärkt tema för att genomföra en lätt och trevlig provning. Vinerna vi hade var:

• Morgon 2010
• Fetzer Merlot 2009
• Saint Clair Pinot Noir 2010
• Côtes du Jura Poulsard 2007
• Planeta Cerasuolo Di Vittoria 2009

För att få med ett lite mer udda lätt vin plockade jag med en Poulsard från vår egen vinkällare. Tyvärr visade sig just det vinet redan ha tappat lite av sin typiska kryddighet. Provgruppen fördelade annars sina favoritpoäng ganska jämnt över vinerna.

Lätta röda

Själv konstaterade jag om igen att 2010 inte var en särskilt bra årgång i Beaujolais och att man inte hittar någon bra Pinot Noir under hundralappen ens från nya världen. Det vinet som jag själv blev mest positivt överraskad av var Fetzer Merlot, vilket definitivt kändes som mycket vin för 89:-. Mest besviken var jag på Planeta, som jag upplevde som obalanserat och kort.

Men det bästa var att det blev en så bra provning där alla vinerna var tydligt skilda från varandra. Här fick vi verkligen ett brett spektra av smaker, där alla kunde hitta sin favorit.