Provningen av torra rieslingviner

Igår var det så dags för Rieslingprovningen som jag tidigare skrivit om. En samling provare på lite blandad nivå gav sig i kast med att skilja ljusgul från ljus gul och lime från citron från citronskal.

En gemensam nämnare för alla vinerna var att de säkert mått bra av att lagras minst något år till, nu gömde sig en hel del nyanser bakom en dominant syra.

Stoneleigh Riesling (6498) var som väntat den som var mest drickfärdig trots att årgången var 2010. Men efter lite jämförelse med de andra vinerna framstod prisskillnaden mellan den och de dyrare vinerna väl motiverad. Flest anhängare fick Schloss Gobelsburg Riesling Kammerner Gaisberg (90172), som var trevligt fruktig och mineraltonad trots den höga syran.

Avslutningen med eiswein blev mycket uppskattad, även om mitt försök att matcha den med en grönmögelost inte blev fullt så lyckat som jag hoppats. Trots sin sötma, med en sockerhalt på 170 g / liter, hade även Ruppertsberger Linsenbusch Riesling Eiswein (6107) blivit bättre med några års syradämpande lagring.

På det hela taget tyckte jag att det blev en bra provning som visade lite av Rieslingdruvans spännvidd. Fast jag skulle vilja komplettera med en ren Mosel-provning.